Till dockan och dockans mamma

Vad? :::

En liten kompis fyllde tre år tidigare i år. Det är nog inte alltid mjuka paket med kläder som står högst upp på önskelistan i den åldern. Men om man även får en matchande klänning till dockan så blir det genast lite roligare.

Tyg :::

Ett loppisfyndat, helt oanvänt bomullstyg. Gula kantband från Stof2000. 

Mönster :::

Är detta månne världens bästa klänningsmönster? Elsebeth Gynthers omlottklänning ur Sy till barnen kan väl numera kallas en modern sybloggsklassiker, och jag tröttnar aldrig på modellen. Enkel att sy, bra att växa i, och dessutom riktigt fin. 

Dockans klänning har jag ritat på fri hand efter samma modell. Den knäpps med tryckknappar i stället för med knytband.

Ärmarna avslutas med uddkant av zigzagband. Notera gärna att även dockans ärmar har samma kantning, men självfallet har jag här använt ett smalare band. Har man en hel låda full av zigzagband så har man (tack för bra loppisfyndande mamma!)

Bra :::

Jag är nöjd!

Dåligt :::

Inget.

Japanska midsommarklänningar (från i fjol)

Vad? :::

För ganska precis ett år sedan sydde jag dessa två klänningar. Den vänstra är en 40-årspresent till en kompis. Den högra är sydd på beställning.

Tyg :::
Den enfärgade klänningen är sydd i ett tunt, smårutigt bomullstyg. Loppisfyndat, såklart.

Den turkosblå klänningen är sydd av en 70-talsgardin i bomull med lite struktur. Jag älskar det här tyget, färgerna och mönstret är så härligt somrigt.

Mönster :::

Alla som har koll på Stylish Dress Book, alternativt har lusläst alla inlägg på denna blogg, känner säkert igen modell E (klänningen till höger). Den vänstra klänningen är även den hämtad ur en japansk bok, om jag bara kunde komma ihåg vad den heter...

Bra :::

Bägge dessa klänningar var roliga att sy. Modell E är lättsydd, och resultatet blir alltid bra. Den enfärgade klänningen var lite klurigare, med detaljer som infällda fickor, dragkedja i ryggen och en lite speciell skärning fram. Något mer av en utmaning alltså, men det gillar ju jag.

Resultatet blev bra och bägge klänningsbärarna blev nöjda. Slutet gott alltså.

Dåligt :::
Det skulle väl vara att det tog ett år innan jag kom mig för att blogga om dessa ...

Nu åker jag till landet. Glad midsommar på er alla!

Very Vera

Vad? :::
Min mesta stamkund är ettåriga Veras mamma som beställt fler Koolonplagg än någon annan. Nyligen beställde hon den här klänningen i singoallamodell, med namnapplikation nedtill på bakstycket. Bokstäverna är i typsnittet VAG Rounded, som skapades för Volkswagen 1979 (både jag och Veras mamma arbetar som tidningsformgivare, så självklart var det viktigt att välja rätt typsnitt!).

Tyg :::
Robottrikå som jag köpt av Lilofant. Bokstäverna är i mjukaste babycord, smalspårig manchester, inköpt på Syfestivalen för några år sedan. Till applikationen använde jag vliesofix och totally stable från Tygverket.

Mönster :::
Singoallamönster ur Welinder, storlek 74-80.

Bra :::
Kul idé med namnet baktill. Och bra att Vera heter just Vera och inte, säg, Cornelia...

Dåligt :::
VAG Rounded är ett fint typsnitt, men det hade nog varit enklare att sy fast applikationen om vi i stället valt ett vanligt sanseriftypsnitt, som till exempel Arial Black som jag använde här och här. Nu blev applikationen inte helt perfekt i rundningarna, hmmpf.

Längtans blå blommor

Vad? :::
Jag har en hel byrålåda full med gamla mönster från 1940-tal och framåt. När jag bestämde mig för att sy en klänning till brorsdotter nr 2 bläddrade jag bland mönstren och hittade den här fina klänningen.



Mönster :::
Ett Vi-mönster från 50- eller -60-talet. Storlek 2 år.

Tyg :::
En blåblommig före detta gardin som jag fått av en vänlig vän. Jag gillar kontraster, och rött och blått är ju en klassisk kombination. Därför valde jag röd bomullspasspoal i oket, röda zigzag-band i ärmslut och dito knappar i ryggen. Jag hade först valt fina röda glasknappar, men hejdade mig som tur var när jag kom att tänka på hur obekvämt det skulle vara att sova middag med sådana i ryggen. Valet föll istället på de plattaste plastknapparna jag kunde hitta i gömmorna.
Det röda går även igen i stickningar och en dekorsöm på fållen.

Bra :::
Jag tycker verkligen om detaljerade blommönster i enfärgat. Klänningen matchar dessutom storasysters gula snurrkjol. Något att tänka på inför 6 juni, kanske? Modellen är lättsydd och riktigt fin tycker jag. Jag har en förkärlek till motveck, och det spetsiga oket är en fin detalj.

Dåligt :::
Knappar i ryggen är ju egentligen inte så smart, åtminstone inte för barn som börjat klä sig själva. Men i mindre storlekar är det okej tycker jag.

I brist på annat

Vad? :::
Bloggar som aldrig uppdateras är ju trist. Så i brist på nysytt kommer här en obloggad klänning som numera bor i Nicaragua. Inte helt lyckad, dålig bild och inte ett favorittyg. Men bättre än inget. Kanske.

Mönster :::
Singoallaklänning ur Ulla Welinders Sy & strik børnetøj 4-10 år. Storlek 104, om jag minns rätt.

Tyg :::
Loppisfyndat tunt bomullstyg av den gulliga sorten. Blå brodyr från en fyndlåda på Tygverket.

Bra :::
Söt modell.

Dåligt :::
Känns mer som ett nattlinne än en klänning.

Skär smock till Smilla

Vad? :::
En klänning med smockliv som jag gav min systerdotter i 5-årspresent.

Tyg :::
Karamellrosa mönstrat bomullstyg som min snälla mamma fyndat åt mig på loppis. Det är tätvävd, fin bomull med grått mönster. Stilen känns lite fransk, och får mig att tänka på Provence. Inte säker på varifrån den associationen kommer ...
Den breda brodyren nedtill är en stuvbit, inköpt på Tygverket på St Paulsgatan. Uddbrodyren upptill har jag köpt vid ett av mina många besök på den danska tygaffären Stof 2000. Axelbanden är ett grått bomullsband från mina gömmor.

Mönster :::
Eget. Eller snarare inget.

Bra :::
Det är så kul att sy smock då och då (om jag gjorde det ofta skulle jag förmodligen bli uttråkad av alla dessa rader av raksöm). Resultatet blir fint och passformen funkar ju alltid.

Dåligt :::
Axelbanden sitter för långt isär, som ni ser på bilden när (en mycket glad) Smilla mannekängar. Borde såklart ha mätt i förväg, men det är ju inte alltid så lätt när barnet befinner sig en massa mil bort.

Mjuka bilar

Vad? :::
En tunika och ett par matchande byxor, tänkta som ettårspresent.

Tyg :::
Jag och beställaren (för övrigt min syster ...) kom överens om att den nyinförskaffade bilvelouren från Jofotex passade perfekt att sy en tunika av. Klara fina färger, men ändå varmt och gosigt inför hösten. Till det ett par matchande byxor i ceris bäckebölja – ett av många fina tyger som jag girigt roffade åt mig ur min snälla gudmors skåp med blivande mattrasor. Tack Kerstin!
Ceris mudd från Jofotex.

Mönster :::
Tunikan är av den populära singoallamodellen ur Ulla Welinders Sy og strik børnetøj 0-3 år, storlek 86–92. Byxorna kommer även de från samma bok och heter "ballonbukser". Även de i 86-92. Stort till en ettåring, javisst, men tunikan är precis i klänningslängd för en ettåring. Och byxorna är knappt trekvartslånga för en tvååring, vilket borde göra att de funkar som hellånga byxor redan nu.
Ibland tänker jag att det roligaste med att sy är att ändra mönstren och anpassa dem efter hur jag (eller beställaren) vill ha det. I det här fallet innebar det att göra ärmarna på tunikan lite vidare och trekvartslånga (istället för korta som i originalmodellen), och kanta dem med mudd nedtill. Dessutom gjorde jag halsringningen lite vidare och kantade även dem med mudd.
Även byxorna är något modifierade. Jag skippade den falska gylfen (onödig detalj) och fickan, och kantade byxsluten med ett limegrönt linnetyg som precis matchar velouren, istället för med ripsband som boken föreskriver. Jag sydde även några parallella stickningar på det gröna tyget, något som ger en lite asiatisk känsla tycker jag (tänk kimono).

Bäst :::
Att resultatet blev riktigt bra. Jag är egentligen lite kluven till att sy rosa kläder till småtjejer (dubbelmoral eftersom jag själv gillar starka rosa kulörer ...), men i kombination med limegrönt är det riktigt fint. Singoallamönstret är ett riktigt bra basmönster som går att variera i det oändliga, och en tunika är ett perfekt plagg att växa i. Jag gillar även de pösiga byxorna, särskilt eftersom de har några lagda veck nedtill (jag är svag för veck ...) istället för resår eller mudd. Det ser definitivt mer arbetat ut.

Sämst :::
Dålig bild igen, börjar bli en följetong. Borde verkligen leta reda på sladden till min digitalkamera, eller köpa en kortläsare.

Party peacock?

(klänningsbild från makesomething.ca)

Snart är det fest. Och jag har inget att ta på mig.
Om jag hinner tänkte jag sy en riktig festblåsa. Jag har spanat in ett fantastiskt tyg, inte alls i min vanliga (loppis)prisklass. Men är det fest så är det ... Tyget är ett tätvävt, tunt och alldeles, alldeles underbart bomullstyg från brittiska Liberty fabrics.
I min jakt på inspiration hittade jag denna fantastiska skapelse. Lämpligt nog sydd efter ett mönster i Stylish dress book. Som jag ju har i min ägo.
Vad väntar jag på?

Fjäril i grönt

Vad? :::
En ärmlös omlottklänning i storlek 80. Egentligen sydd som en del av en beställning till två tvillingtjejer, men när jag hade sytt klart klänningarna insåg jag att de nog var en storlek för stora. Ingen skada skedd, istället sydde jag två a-linjeklänningar till tvillingarna, och behöll fjärilsklänningarna själv. Den andra, i a-linjemodell med knäppning på axlarna och ceris kantband, är nu såld (ska försöka fixa fram en bild, tog ingen innan den såldes). Denna är till salu.

Tyg :::
Ett av flera fina tygprover som min mamma fått av en väninna, vars man var resande i tyger. Bomull, sent 1960- eller tidigt 1970-tal skulle jag tro.
Vita kantband, och i midjan ett slags brodyr som jag fått av min kära mor. Tjusig 60-talsknapp i vit plast, också från mammas gömmor.

Mönster :::
Ett omarbetat Ottobremönster, minns inte från vilket nummer.

Bäst :::
Tyget är så fint, som en tavla! Och definitivt ett av alla dessa tyger som blir ännu finare när man syr något av det. På tyghyllan såg det lite gyttrigt ut, mönstret framträder bättre nu.

Sämst :::
Modellen är inte helt lyckad. Jag har inte provat den på någon ännu, men jag misstänker att den inte går tillräckligt mycket omlott fram. Vad gör man då? Syr en liten underklänning i vitt, kanske?

Japaner, japaner ...

Vad? :::
Den första klänningen ur den japanska syboken Stylish Dress Book har fått sällskap av en skirare kusin.

Mönster :::
Modell E ur Stylish Dress Book, storlek 13.

Tyg :::
Det mönstrade tyget är ett klänningstyg i bomull från 1950-talet, inköpt på Tradera. Jag måste erkänna att jag hade svårt att sätta saxen i det, det har legat i min tyghylla i över ett år utan att jag nänts sy något av det. Men tyg är ju till för att användas. Och nu kan jag ju unna mig något nytt istället ...
Det himmelsblå tyget är ett smalrandigt (blått och vitt) tyg inköpt på Tygverket. Jag är nästan säker på att det stod 100 procent bomull på etiketten, men det stämmer inte. Tyget är tunt och lite stretchigt, jag gissar på bomull och lycra. Fint fall, men ganska genomskinligt. Och lite svårstruket, det verkar bara tåla två prickar på strykjärnet.

Plus :::
Att klänningen sitter så bra! Och det är ju väldigt kul att se hur olika två klänningar kan bli trots att det är exakt samma modell och storlek.
Och ett stort tack till kunden Malin, som snällt ställde upp som modell. Och till Jens, som tog de fina bilderna.

Minus :::
Att jag var lite trött och sydde fast ena fickan på fel ställe först. Suck. Att sprätta är ju aldrig roligt.

A-linje till Australien

Vad? :::
En klänning i storlek 68, beställd av en kompis och sedermera skickad till en liten tjej i Australien.

Mönster :::
A-linjeklänning från Børnetøj 0-3 år av Meedom. Sprund i halsringningen fram, enligt önskemål från beställaren. Dessutom knäppning med tryckknappar på högra axeln, eftersom jag inte gjorde sprundet nog stort.

Tyg :::
Alldeles illrosa bomullstyg med medaljonger i lila och grönt. Hittat i mammas gömmor, om jag inte minns fel? Kantat med klargröna kantband från danska Stof 2000.

Plus :::
Modellen är ju en riktig 70-talsklassiker som alltid blir fin. Och jag gillar de klara färgerna.

Minus :::
Att jag inte gjorde sprundet nog djupt, vilket gav en massa extraarbete. Dumt. Men förhoppningsvis lärde jag mig något. Till exempel att man inte ska sy när man egentligen borde sova. Då kommer sprättaren garanterat till användning.

Blåblommig Thailandsresenär

Bland mina obloggade bilder hittade jag denna somriga klänning, sydd mitt i mörkaste november. Klänningen var en tidig julklapp till en god väns dotter, inför deras Thailandssemester.

Vad? :::
En sval och blommig strandklänning, storlek 98 cl.

Mönster :::
Ottobre nr 3-2009.

Tyg :::
En gardin från 1970-talet, bomull med linnestruktur. Köpt antingen på Tradera eller på någon loppis. Jag har flera gardiner i samma stil, perfekta att sy svala sommarkläder av.

Plus :::
Jag gillar verkligen det här tyget, turkos är bästa sommarfärgen.

Minus :::
Kanske skulle jag ha gjort knytbanden röda. Rött och turkost är ju så fint ihop.

Pompeja till en Skånetjej

Ännu ett obloggat plagg från den uppsjö av osorterade foton som finns i min dator.

Vad? :::
En omlottklänning storlek 2 år som jag sydde före jul. Jag fick beställningen av en god vän, som skulle ge bort klänningen till en väninna i Malmö.

Mönster :::
Omlottklänning ur Sy till barnen av Elsebeth Gynther.

Tyg :::
Pompeja av Märta-Lena Bjerhagen, för Borås textil. Detta bomullstyg från tidigt 70-tal finns i flera olika färgställningar, här som synes i brun-orange.

Plus :::
Gynthers omlottklänning är genial i sin enkelhet. Förutom att den är snygg, så är den också perfekt att växa i. Omlottskärningen gör att den först kan användas som klänning och sedan som en kortare tunika när barnet växer.
Brunt är inte min favoritfärg, men jag tycker att slutresultatet blev riktigt bra. De ceriserosa kantbanden bryter av fint mot de murrigare färgerna i tyget. Och mönsterpassningen fram blev bra, icke att förakta.

Minus :::
Inget, faktiskt.

Midsommarklänningen som flyttade hemifrån

Vad? :::
Dags att sy något till mig själv. Varför inte en midsommarklänning?

Tyg :::
Grönt påslakan från 1970-talet, inköpt på loppis (minns inte var). Det vita tyget med gröna tulpaner är från Tampella och heter En enkel, och var tills nyligen en gardinkappa inköpt på Myrorna vid Odenplan.

Mönster :::
Modell E är en av de mest ombloggade klänningarna från den japanska syboken Stylish Dress Book, som i sin tur är en av de populäraste av de omåttligt populära japanska syböckerna (kolla till exempel in den franska bloggen Japan Couture Addicts).

Plus :::
Roligt att sy något i vuxenstorlek för omväxlings skull. Och jag gillar verkligen modellen. Den fina halsringningen och vecken framtill gör att den ser arbetad ut, men den gick ändå snabbt och lätt att sy. Ingen dragkedja, inga knappar, inget krångel.

Minus :::
Att den inte passade.
Japanskor är som bekant något nättare än robusta svenskor som jag. Klänningarna i boken finns i fyra storlekar, 7, 9, 11 och 13, alla beräknade för en person som är 160 cm lång. Jag skulle gissa att storlekarna motsvarar 32, 34, 36 och 38. Jag sydde den i storlek 13 och förlängde den omkring 15 centimeter. Det är en modell med mycket vidd i, så jag hade hoppats att den skulle passa trots att jag normalt drar storlek 40-42. Och ja, klänningen satt bra – så länge jag stod stilla och undvek att lyfta armarna över huvudet ... Så istället för att bli årets midsommarklänning är den numera såld och ska snart på semesterresa till västkusten. Och jag får sy en ny, något större variant, till mig själv. Inte så illa det heller.

Hallon till Isolde

Vad? :::
En a-linjeklänning till en liten nyfödd tjej. Jag valde länge och väl bland alla mina tyger, och bestämde mig till slut för mjuk babycordmanchester och ett somrigt hallontyg.
Hallonbården mitt fram är kantad med vit snedslå, liksom resten av klänningen. Sprund och knäppning i ryggen.

Tyg :::
Röd smalspårig manchester inköpt på Stof 2000 i Köpenhamn. Hallontyget är från en gardin inköpt på Myrorna.

Mönster :::
A-linjeklänning från Børnetøj 0–3 år av Hanne Meedom, storlek 68 cl.

Plus :::
Fin, enkel modell som är rolig att sy.

Minus :::
Hallonbården mitt fram blev lite stel, eftersom jag pressade fast den med vliesofix. Den kanske mjuknar lite i tvätten?