skip to main |
skip to sidebar
Vad? :::
En kollega och tillika god vän såg jackan jag sytt till lilla Sally och ville beställa en i samma modell till sin dotter Vera.
Mönster :::
Ur Ottobre 4-2010. Storlek 74.
Tyg :::
Vimmelkantig av alla tyger i min tyghylla (många!) valde Veras mamma till slut 70-talsklassikern Pompeja i grönt till yttertyg. Grönt och rosa är ju en given kombo, så huvan fodrades med rosaröd trikå med fåglar. Till det rosa mudd, rosa knappar och röd dragkedja. Jackan är fodrad med svart fleece.
Pompejan har jag hittat på någon av otaliga loppisrundor i Ångermanland. Trikåtyget är ett reafynd från danska tygaffären Stof 2000. Knapparna minns jag inte var jag köpt, men garanterat är de också ett loppisfynd. Muddväv från Jofotex.
Bra :::
Den här jackan vill jag sy fler gånger. Enkel modell men ändå med finess. Och resultatet blev fint tycker jag. Hoppas fina Vera och hennes mamma är nöjda.
Dåligt :::
Inget, faktiskt. Jo, möjligen att jag verkligen borde bli bättre på att uppdatera bloggen. De här bilderna har redan legat i flera veckor.
Vad? :::
Vi satte oss till rätta i soffan och bläddrade i den eminenta boken "Dockans nya kläder" (1968). En väst skulle dockan ha, slog Lola resolut fast. Fram med lådan med tygrester (sådana där som är för små för att platsa i tyghyllan, men för stora för att slänga). Valet föll på ett jordgubbstyg. Och när nu dockan skulle få en ny väst, måste hon ju såklart få en matchande tröja. Och något nedtill – jeans, såklart! Pricken över i blev en mössa och halsduk i blå muddväv.
Mönster :::
Väst efter grundmönster i "Dockans nya kläder". Även byxorna är klippta efter grundmönstret, men jag gjorde dem ett par centimeter vidare i sidorna. Jag utnyttjade jeansens befintliga sidsömmar och fållar, och klippte byxbenen i ett stycke. Tröja med pingvinärm, också efter ett av bokens grundmönster. Alla kläder syddes i storlek 38 cm (bokens mönster finns i fyra storlekar). Mössa och halsduk klipptes till på känn.
Tyg :::
Jordgubbstyget kommer från en duk inköpt på en loppis för en billig peng. Hals, ärmringing och fåll kantades med smal klarblå snedslå. Tröjan är sydd i ett t-shirttyg från E-slöjd. Jeanstyget kommer från ett par omoderna och lagom slitna jeans från tyghyllan. Bakfickor i jordgubbstyget. Den blå muddväven i jeansens midja, samt i mössan och halsduken, har jag fått av min syster.
Bra :::
Dockkläder är snabbt och roligt att sy. Och resultatet blev uppskattat.
Dåligt :::
Min overlock krånglade, och det fanns inte tid och tålamod (varken hos mig eller Lola) för att trixa och trä om. Alltså sydde jag alla sömmar med min vanliga symaskin. Och struntade helt sonika i att fålla ärmar och halsringning på tröjan, samt mössans nederkant. Hoppas nu att kläderna håller ändå ...
Vad? :::
För ganska exakt ett år sydde jag den här blusen till en pippigalen tjej, ganska så säker på att den skulle bli en solklar favorit i garderoben. Men tji fick jag – den blev allt annat än populär. Fyraåringen i fråga ville inte ens prova den. Lite snopet, måste erkännas ...
Den stackars blusen hade hängt oanvänd i nästan ett helt år när jag nyligen bad att få ta en bild av blusen, helst med ägarinnan inuti. Och helt plötsligt dög den :) Nu hoppas jag att det inte bara var ett tillfälligt nyck, utan att hon faktiskt fortsätter att använda den. Och så är jag såklart glad att jag tog i lite extra när jag valde storlek. Den sitter ju helt perfekt på en snart femåring.
Mönster :::
Ur ett nummer av Burda, förmodligen från 2009. Jag tycker att Burda har riktigt fina barnkläder. Inget man slänger ihop på en kväll, men om man letar efter mer arbetade modeller i lite gammaldags stil så finns det mycket att välja bland.
Om jag minns rätt så sydde jag blusen i 106 cl.
Tyg :::
Pippityget är en stuvbit från Åhléns. Det orangerutiga tyget i oket är en gammal gardin, fyndad på loppis i Småland i fjol sommar. Jag gillar verkligen det stilrena grafiska mönstret, särskilt i kombination med ett annat tyg i mjukare mönster.
Knapparna är glasknappar med fin lyster, även de från någon loppisrunda skulle jag tro.
Bra :::
Det här var en rolig modell att sy, och en riktig utmaning att få till det fyrkantiga oket. Som alltid när det handlar om att vändsy något med skarpa hörn så gäller det att våga klippa jack ända in mot sömmen, annars blir det aldrig snyggt.
Dåligt :::
Jag tycker att det är en fin detalj med knapparna i nacken, men egentligen är det lite dumt att sy barnkläder som barnen inte kan klä på sig själva utan hjälp. Knappar i nacken/ryggen och knäppta manchetter är ju klurigt även för en vuxen. Nåja, vi får väl se det här som ett undantag ...
Det fanns en tid när min fritid inte fylldes av syprojekt. Då bakade jag desto mer. Bland det allra godaste man kan göra är denna äppelkaka. Receptet kommer från en av de första upplagorna av Hemmets kokbok, och har alltså omkring 100 år på nacken. När jag växte upp hände det att vi gjorde åtta–tio kakor åt gången och frös in. Så god är den.
Knepet är att använda mycket äpplen. Allra helst tunnskaliga, ljuvligt syrliga Transparente blanche (bilden), men andra syrliga svenska äpplen går också bra. Passa alltså på nu, när fruktdiskarna dignar av svenska äpplen.
Den här kakan finns även i nyare upplagor av till exempel Sju sorters kakor. Men glöm det receptet, och glöm alla dåliga kopior som cirkulerar på nätet – detta är originalet. Med smör. Med grädde. Utan kanel. Med mycket socker ovanpå. (Ja, en hel deciliter socker är mycket – men idén är att det ska bli en krispig, lite knäckig yta som kontrasterar perfekt till de mjuka, syrliga äpplena.)
Så ska en Fyriskaka bakas!
::: FYRISKAKA
Ingredienser:
120 g smör, rumsvarmt
1,5 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
0,5 tsk bakpulver
2 msk vispgrädde
2 ägg
Fyllning:
500 g äpplen (eller så mycket du kan trycka ner i smeten), "av syrlig, lös sort" enligt originalreceptet
Cirka 1 dl strösocker
::: Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en rund form, gärna med löstagbar kant. Jag använder mannagryn istället för ströbröd, eftersom jag tycker att det har en mer neutral smak.
2. Kärna ur, skala och skär äpplena i klyftor. Lägg dem i en skål med kallt vatten med en skvätt citron eller lite citronsyra i, så mörknar de inte så snabbt.
3. Rör smör och socker riktigt vitt och poröst i en stor bunke. I gamla kokböcker kunde man hitta fraser som "rör smör och socker i 40 minuter". Med elvisp går det betydligt snabbare ...
4. Rör ned äggen, ett i taget. Tillsätt grädden och rör till en jämn smet.
5. Blanda vetemjöl och bakpulver. Sikta ned blandningen i smeten och rör (vispa ej) till en jämn smet.
6. Bred ut smeten i den smorda och bröade formen. Ja, det ser lite ut – men oroa dig inte. Det blir en precis lagom hög och fin kaka till slut.
7. Tryck ner äppelklyftorna tätt, tätt. Gärna i ett fint mönster, men lite huller om buller funkar också bra.
8. Strö till sist över sockret. Grädda kakan lång nere i ugnen i cirka 45 minuter. Kakan är färdiggräddad när den börjat lossna från kanten och har fin färg. Kontrollera gärna med en trästicka.
::: Ät kakan som den är, eller med en klick lättvispad grädde eller lite hemgjord vaniljsås.
Vad? :::
En god vän fick sitt tredje barn i sommar. En dubbelknäppt, fleecefodrad höstjacka fick bli min välkommen till världen-present.
Mönster :::
Ett jackmönster ur Ottobre 4-2010. I originalversionen är jackan sydd i sweatshirttyg fodrat med trikå. Den har också rynkade snedställda fickor – en onödig detalj till en liten bebis tycker jag, så de skippade jag.
Däremot gillar jag verkligen huvan, som är fodrad och delbar med blixtlås, så att barnet kan ligga bekvämt i vagnen.
Jackan är i storlek 68.
Tyg :::
Kraftigt bomullstyg, "Julivår", av Saini Salonen. Huvan är fodrad med himmelsblå velour, resten av jackan med mörkgrå fleece. Muddväv från Jofotex. Knappar och dragkedja ur gömmorna.
Bra :::
Brunt är egentligen inte min färgskala, men jag gillar verkligen kombinationen mörkbrunt, orange och blått. Riktigt stormönstrade tyger passar så fint till små plagg, tycker jag. Och mönsterpassningen blev riktigt bra :)
Det här var ett riktigt roligt plagg att sy. Det är första gången jag syr en delbar huva. Beskrivningen var utmärkt pedagogisk, så det gick lätt som en plätt. Samma sak med fodret – jag har nog dragit mig lite för att sy något fodrat med muddar, men det var inga problem att få till det heller.
Dåligt :::
Möjligen att jag sydde ett par knapphål i onödan. Egentligen brukar ju dubbelknäppta jackor ha fyra knappar men bara två knapphål, plus en dold knapp på insidan. Det gick så ovanligt bra att sy snygga knapphål (tack, kära Janome Easy jeans med automatiska knapphål!) så innan jag hade tänkt klart hade jag sytt fyra knapphål istället för två. Nåja, lilla Doris ska nog inte knäppa jackan själv, så det går nog bra.
Tokigt å likt har bjudit in till en höstutmaning – att sy en basgarderob. Jag har länge tänkt börja sy lite mer till mig själv, så det här är ju ett perfekt tillfälle. Särskilt med tanke på att jag snart har en sprillans ny, urtjusig provdocka i mitt syrum (bild lånad härifrån). En mycket uppskattad 40-årspresent från mina föräldrar.
Reglerna ser ut så här:Man väljer ut 2-3 färger (fler går givetvis också bra) som man sedan syr/stickar/virkar plagg man trivs i, tex 2 över- och 2 underdelar som matchar varandra. Klänningar går givetvis också bra. Valet är fritt. Alla är vi olika och har olika smak så man donar med det man själv gillar.
Min färgskala blir nog rött, rosa och svart. Och jag har redan en och annan idé på vad jag ska göra ...
Vad? :::
Jag fyllde nyligen jämnt och fick en finfin cykel av mina arbetskollegor. Inför premiärcykelturen idag snodde jag ihop ett sadelskydd i färgglad vaxduk.
Tyg :::
Mexikansk vaxduk i härligt kitchigt mönster. Jag köpte vaxduk i tre olika mönster inför min 40-årsfest, och dekorerade borden med blommor i glada färger, fina servetter från Iittala och allsköns glasljusstakar. Det blev riktigt fint.
Självklart köpte jag vaxduken med baktanken att jag skulle kunna sy något roligt av den senare. Det här blev första alstret. Det lär följas av fler – hakklappar, förkläden, väskor, necessärer ... Endast fantasin sätter gränser.
Mönster :::
Egentligen är det ju bara att masa sig ut och rita av cykelsadeln för att få ett sadelskydd som passar perfekt. Men jag använde faktiskt ett mönster, från en dansk veckotidning. Skyddet består av två delar som sys ihop och förses med resår nedtill.
Bra :::
Jag är barnsligt förtjust i dessa mexikanska, plastiga vaxdukar. Kanske för att de påminner mig om mina år i Centralamerika, där de ofta förekom på borden på enklare restauranger? Eller kanske bara för att jag tycker om färgerna.
Extra kul också att jag redan fått beställning på två sadelskydd till. Jag gör gärna fler, det är bara att höra av sig.
Dåligt :::
Inget, faktiskt.
Vad? :::
Det här är jag. I mitt syrum. I tidningen Amelia Höst. I bakgrunden skymtar några av de saker jag sytt. Och en del av min tyghylla, som bara fylls på och fylls på. (Jag hinner aldrig sy ikapp.)
Bra :::
Det var kul att bli tillfrågad. Min första reaktion var "nej, men inte ska väl jag …". Men jag insåg sedan att det var ett typiskt mesigt tjejsvar (nej, alla tjejer är inte mesar – men det är ett välkänt faktum i mediebranschen att det ofta är svårare att få tjejer att ställa upp på intervjuer än killar). Så jag ändrade mig, och tänkte ”varför inte?”
Och jag är faktiskt riktigt nöjd med resultatet. Att dessutom fler och fler hittar till min blogg är ju en bra bonus.
Dåligt :::
Att jag korrläste texten innan den gick i tryck, och missade ett dumt stavfel. Marjatta Metsovaara heter hon jusåklart (inte Marja).
Vad? :::
En klänning med smockliv som jag gav min systerdotter i 5-årspresent.
Tyg :::
Karamellrosa mönstrat bomullstyg som min snälla mamma fyndat åt mig på loppis. Det är tätvävd, fin bomull med grått mönster. Stilen känns lite fransk, och får mig att tänka på Provence. Inte säker på varifrån den associationen kommer ...
Den breda brodyren nedtill är en stuvbit, inköpt på Tygverket på St Paulsgatan. Uddbrodyren upptill har jag köpt vid ett av mina många besök på den danska tygaffären Stof 2000. Axelbanden är ett grått bomullsband från mina gömmor.
Mönster 
:::
Eget. Eller snarare inget.
Bra :::
Det är så kul att sy smock då och då (om jag gjorde det ofta skulle jag förmodligen bli uttråkad av alla dessa rader av raksöm). Resultatet blir fint och passformen funkar ju alltid.
Dåligt :::
Axelbanden sitter för långt isär, som ni ser på bilden när (en mycket glad) Smilla mannekängar. Borde såklart ha mätt i förväg, men det är ju inte alltid så lätt när barnet befinner sig en massa mil bort.
Vad? :::
Ännu ett obloggat plagg från min digitala hög med osorterade foton. Eller snarare två, sydda vid samma tillfälle och av samma tyg. Men spegelvända, och med olika färg på kantbanden. Och med varsin applikation baktill.
Tyg :::
Det färgglada tyget med otvetydig 70-talskänsla var i sitt tidigare liv en gammal städrock som jag nog hittat i mammas gömmor. Eller har jag fått den av en av mammas väninnor? Hursomhelst, någon hade redan satt saxen i den så det fanns ingen anledning att tveka. Det var bara att klippa vidare. Jag fick klura lite för att få ut de bitar jag behövde, men till slut gick det.
Det bruna tyget är ett lapptäckstyg som jag köpt i en stuvlåda, kanske på Dollys?
Mönster :::
Ur allas vår sybibel ”Sy till barnen” av Elsebeth Gynther. Om jag inte minns fel så var detta de första plagg som jag sydde ur boken. Storlek – tja, 84 kanske?
Bra :::
Det var första gången jag gjorde applikationer med vliesofix, dubbelhäftande mellanlägg, och oj vad enkelt det var. Och resultatet blev riktigt bra.
Brungult är definitivt inte min färgskala, men tack vare kantbanden tycker jag att det ändå blev ganska fint.
Dåligt :::
Många av plaggen in Gynthers bok är lysande basmodeller som går att variera i oändlighet. Men just den här modellen är jag inte så förtjust i. För vid, för kort och ett lite udda plagg som inte känns så användbart. Följdaktligen finns bägge jackorna kvar i min ägo, i väntan på ett bättre öde. Någon spekulant?
Vad? :::
En tunika och ett par matchande byxor, tänkta som ettårspresent.
Tyg :::
Jag och beställaren (för övrigt min syster ...) kom överens om att den nyinförskaffade bilvelouren från Jofotex passade perfekt att sy en tunika av. Klara fina färger, men ändå varmt och gosigt inför hösten. Till det ett par matchande byxor i ceris bäckebölja – ett av många fina tyger som jag girigt roffade åt mig ur min snälla gudmors skåp med blivande mattrasor. Tack Kerstin!
Ceris mudd från Jofotex.
Mönster :::
Tunikan är av den populära singoallamodellen ur Ulla Welinders Sy og strik børnetøj 0-3 år, storlek 86–92. Byxorna kommer även de från samma bok och heter "ballonbukser". Även de i 86-92. Stort till en ettåring, javisst, men tunikan är precis i klänningslängd för en ettåring. Och byxorna är knappt trekvartslånga för en tvååring, vilket borde göra att de funkar som hellånga byxor redan nu.
Ibland tänker jag att det roligaste med att sy är att ändra mönstren och anpassa dem efter hur jag (eller beställaren) vill ha det. I det här fallet innebar det att göra ärmarna på tunikan lite vidare och trekvartslånga (istället för korta som i originalmodellen), och kanta dem med mudd nedtill. Dessutom gjorde jag halsringningen lite vidare och kantade även dem med mudd.
Även byxorna är något modifierade. Jag skippade den falska gylfen (onödig detalj) och fickan, och kantade byxsluten med ett limegrönt linnetyg som precis matchar velouren, istället för med ripsband som boken föreskriver. Jag sydde även några parallella stickningar på det gröna tyget, något som ger en lite asiatisk känsla tycker jag (tänk kimono).
Bäst :::
Att resultatet blev riktigt bra. Jag är egentligen lite kluven till att sy rosa kläder till småtjejer (dubbelmoral eftersom jag själv gillar starka rosa kulörer ...), men i kombination med limegrönt är det riktigt fint. Singoallamönstret är ett riktigt bra basmönster som går att variera i det oändliga, och en tunika är ett perfekt plagg att växa i. Jag gillar även de pösiga byxorna, särskilt eftersom de har några lagda veck nedtill (jag är svag för veck ...) istället för resår eller mudd. Det ser definitivt mer arbetat ut.
Sämst :::
Dålig bild igen, börjar bli en följetong. Borde verkligen leta reda på sladden till min digitalkamera, eller köpa en kortläsare.
(klänningsbild från makesomething.ca)
Snart är det fest. Och jag har inget att ta på mig.
Om jag hinner tänkte jag sy en riktig festblåsa. Jag har spanat in ett fantastiskt tyg, inte alls i min vanliga (loppis)prisklass. Men är det fest så är det ... Tyget är ett tätvävt, tunt och alldeles, alldeles underbart bomullstyg från brittiska Liberty fabrics.
I min jakt på inspiration hittade jag denna fantastiska skapelse. Lämpligt nog sydd efter ett mönster i Stylish dress book. Som jag ju har i min ägo.
Vad väntar jag på?
Tillbaka från semestern. Hela fyra veckor utan symaskin, ofattbart. Ännu har jag inte hunnit börja sy något av sommarens alla textila loppisfynd (som jag lovat blogga om, sorry), men snart ska det ske. Här kommer istället en obloggad favorit, en väska som jag faktiskt sydde till mig själv i början av sommaren.
Vad? :::
En vändbar axelväska sydd av en bordsduk från 1970-talet och ett rödvitrandigt bomullstyg (kanske finskt?). Inuti (eller för den delen utanpå) finns en ficka med dragkedja.
Tyg :::
Härligt gräsgrön bomullsduk med kitchigt klatchiga körsbär på. Köpt på en loppis någonstans någongång. Har numera även en blå körsbärsduk i min ägo, köpt på Tradera av en säljare i Finland. Tanken var att den också skulle bli en väska, men just nu använder jag den faktiskt som duk i mitt syrum.
Det röd-vit-randiga tyget är ett fynd från Röda korsets loppis vid Drottningholm. Mycket snyggt det också.
Dragkedjan kommer från mina gömmor. Metalldragkedjor må vara mindre praktiska än dito i plast, men snygga är de.
Mönster :::
Very Purple Person är en japansk syblogg som jag följer. Precis som så många sybloggande systrar (och en och annan bror) så delar hon generöst med sig av sina mönster genom att lägga upp pedagogiska tutorials på sin blogg. Här finns mönstret till denna både stiliga och praktiska väska.
Bäst :::
Ett suveränt mönster, enkelt, lättsytt och lite lagom klurigt. Och jag bara älskar körsbärstyget!
Sämst :::
Att jag borde ha satt en rejäl tryckknapp där nu namnlappen sitter. Alternativet är såklart två tryckknappar på var sida om lappen. Om det nu någonsin blir av ...
Vad? :::
En ärmlös omlottklänning i storlek 80. Egentligen sydd som en del av en beställning till två tvillingtjejer, men när jag hade sytt klart klänningarna insåg jag att de nog var en storlek för stora. Ingen skada skedd, istället sydde jag två a-linjeklänningar till tvillingarna, och behöll fjärilsklänningarna själv. Den andra, i a-linjemodell med knäppning på axlarna och ceris kantband, är nu såld (ska försöka fixa fram en bild, tog ingen innan den såldes). Denna är till salu.
Tyg :::
Ett av flera fina tygprover som min mamma fått av en väninna, vars man var resande i tyger. Bomull, sent 1960- eller tidigt 1970-tal skulle jag tro.
Vita kantband, och i midjan ett slags brodyr som jag fått av min kära mor. Tjusig 60-talsknapp i vit plast, också från mammas gömmor.
Mönster :::
Ett omarbetat Ottobremönster, minns inte från vilket nummer.
Bäst :::
Tyget är så fint, som en tavla! Och definitivt ett av alla dessa tyger som blir ännu finare när man syr något av det. På tyghyllan såg det lite gyttrigt ut, mönstret framträder bättre nu.
Sämst :::
Modellen är inte helt lyckad. Jag har inte provat den på någon ännu, men jag misstänker att den inte går tillräckligt mycket omlott fram. Vad gör man då? Syr en liten underklänning i vitt, kanske?
Jag har semester, och njuter av livet på landet – utan symaskin!
Även om jag inte syr något, så kommer jag att göra några inlägg om alla fina tyger jag fyndar på loppis. I väntan på det får ni hålla tillgodo med två väskor som jag hittade bland alla obloggade bilder.
Vad? :::
Två kassar, i samma tyg men i helt olika modell. Båda är presenter som numera finns hemma hos två av mina väninnor.
Tyg :::
Ett tätvävt bomullstyg från Borås Textils fantastiska kollektion Linje hemma. 1960-tal? Just nu minns jag inte vad tyget heter, eller vem som designat det. Men det är inte någon av de mest kända designers som gjort tyger för Linje hemma (Saini Salonen, Inez Svensson, Sven Fristedt ...). Men fint ändå! Väskorna är som synes i en roströd nyans. Jag har även samma tyg i en ljust grågrön färg.
Mönster :::
Den stora kassen är sydd efter ett mönster som jag hittat på en amerikansk syblogg. Tyvärr försvann alla mina bokmärken när min dator kraschade i vintras, annars hade jag länkat till mönstret. Det är nämligen en riktigt bra modell – lagom stor, perfekt längd på handtagen och riktigt fin också. Jag har använt mönstret flera gånger. Jag gillar särskilt passpoalerna (även om de just på den här kassen inte blev så bra, se nedan). Kassen är fodrad, vilket gör den rejäl och stark nog att kånka hem tunga lass i från mataffären.
Den lilla väskan är en enkel tygkasse, sydd efter eget huvud.
Bäst :::
Tyget! Kvaliteten är fantastisk, så fina, tätvävda bomullstyger kostar en förmögenhet idag.
Sämst :::
Att jag fuskade ihop egna passpoalband av snedslå och nylonsnöre. Inte så smart, nylonsnöret böjde och ålade sig lite som det ville, och skulle såklart smälta om man fick för sig att stryka kassen. Nästa gång blir det antingen färdigköpta passpoaler, eller hemgjorda av bomullssnöre.
Vad? :::
Ett par svala trekvartsbyxor till en ett och ett halvtåring.
Mönster :::
Ottobre 3/2009. Jag ville ha en vidare byxa, och gjorde den därför i storlek 92, men 86 i längd. Pressvecken lade jag till själv, tycker att de passar så fint till just det här tyget.
Tyg :::
Smårutigt tunt bomullstyg, inköpt på Syfestivalen i våras.
Bäst :::
Pressvecken, en liten detalj som ger en fin retrokänsla.
Sämst :::
Midjeresåren blev nog för stor. Igen. Att jag aldrig lär mig? Måste nog börja med gamla hederliga resårkanaler, istället för att som här sy fast resåren.
Vad? :::
Den första klänningen ur den japanska syboken Stylish Dress Book har fått sällskap av en skirare kusin.
Mönster :::
Modell E ur Stylish Dress Book, storlek 13.
Tyg :::
Det mönstrade tyget är ett klänningstyg i bomull från 1950-talet, inköpt på Tradera. Jag måste erkänna att jag hade svårt att sätta saxen i det, det har legat i min tyghylla i över ett år utan att jag nänts sy något av det. Men tyg är ju till för att användas. Och nu kan jag ju unna mig något nytt istället ...
Det himmelsblå tyget är ett smalrandigt (blått och vitt) tyg inköpt på Tygverket. Jag är nästan säker på att det stod 100 procent bomull på etiketten, men det stämmer inte. Tyget är tunt och lite stretchigt, jag gissar på bomull och lycra. Fint fall, men ganska genomskinligt. Och lite svårstruket, det verkar bara tåla två prickar på strykjärnet.
Plus :::
Att klänningen sitter så bra! Och det är ju väldigt kul att se hur olika två klänningar kan bli trots att det är exakt samma modell och storlek.
Och ett stort tack till kunden Malin, som snällt ställde upp som modell. Och till Jens, som tog de fina bilderna.
Minus :::
Att jag var lite trött och sydde fast ena fickan på fel ställe först. Suck. Att sprätta är ju aldrig roligt.
Vad? :::
Ett par pösiga muddbyxor i storlek 62 cl, till samma lilla tjej som fick hallonklänningen.
Mönster :::
Meedom form 2, om jag minns rätt? I vilket fall, ett enkelt byxmönster utan söm i sidorna.
Tyg :::
En gardin inköpt på Myrorna. Känns som bomull-lin. Mudd från Jofotex.
Plus :::
Snabbsytt och somrigt!
Minus :::
Att jag inte har så mycket kvar av tyget. Jag skulle kunna tänka mig en hel hallonkollektion ...
Vad? :::
En klänning i storlek 68, beställd av en kompis och sedermera skickad till en liten tjej i Australien.
Mönster :::
A-linjeklänning från Børnetøj 0-3 år av Meedom. Sprund i halsringningen fram, enligt önskemål från beställaren. Dessutom knäppning med tryckknappar på högra axeln, eftersom jag inte gjorde sprundet nog stort.
Tyg :::
Alldeles illrosa bomullstyg med medaljonger i lila och grönt. Hittat i mammas gömmor, om jag inte minns fel? Kantat med klargröna kantband från danska Stof 2000.
Plus :::
Modellen är ju en riktig 70-talsklassiker som alltid blir fin. Och jag gillar de klara färgerna.
Minus :::
Att jag inte gjorde sprundet nog djupt, vilket gav en massa extraarbete. Dumt. Men förhoppningsvis lärde jag mig något. Till exempel att man inte ska sy när man egentligen borde sova. Då kommer sprättaren garanterat till användning.
Vad? :::
Ett par blommiga muddbyxor i bomullsjersey är kanske inte det roligaste man kan få i ettårspresent. Tur att det följde med en rutig hund också.
Mönster :::
Byxmönstret kommer från den danska tidningen Inge-Lise, som på svenska heter Allt om handarbete. Storlek 86 cl, men mönstret är mycket stort i storleken och motsvarar nog egentligen en 92:a.
Den rutiga hunden är sydd efter ett det här mönstret som jag hittade när jag googlade efter en mjukishund. Tanken är att den ska likna min schnauzer Walle. Lite korta ben kanske, men annars ganska likt.
Tyg :::
Byxorna är sydd i ett av mina absoluta favorittyger, ett äkta retrotyg från 1970-talet som jag fyndade för en löjligt billig peng på Röda korsets loppis i närheten av Drottningholm. Rödd mudd från Jofotex.
Vovvens stiliga rutor är en gardin, inköpt på Öland i fjol sommar. Också det ett av mina favorittyger. Ett svartvitt band från gömmorna blir pricken över i.
Plus :::
Tygerna!
Minus :::
Att byxorna blev så stora. Som tur är så är det ju ett övergående problem.
Och att jag varit så lat när det gäller fotograferingen, usla gryniga bilder tagna med mobilkameran gör ju ingen glad.
Vad? :::
Ett par pösiga shorts som matchar klänningen i förra inlägget. Storlek 80 (om jag minns rätt), sydda till lillasyster i den Thailandssemestrande familjen.
Mönster :::
Ottobre 3-2009.
Tyg :::
Samma som i förra inlägget.
Plus :::
Fin modell, och jag föreställer mig att ett par pösiga shorts måste vara bland det bekvämaste man kan bära om man är ett år och kryper runt på stranden.
Minus :::
Det är alltid svårt att lyckas med midjeresår, tycker jag. Särskilt när man inte kan mäta på barnet i fråga utan får chansa lite. Olika resår är ju olika hårda, och när man som här syr fast resårbandet blir det mindre töjbart. Risken finns att resåren blir för lös, och alla som har provat att sprätta i resårband vet att det inte är att rekommendera. Att helt enkelt trä i resårbandet i en kanal är ju ett alternativ, men jag tycker att det oftast viker sig då, och det är ju inte alls bekvämt. Hur gör ni?
Bland mina obloggade bilder hittade jag denna somriga klänning, sydd mitt i mörkaste november. Klänningen var en tidig julklapp till en god väns dotter, inför deras Thailandssemester.
Vad? :::
En sval och blommig strandklänning, storlek 98 cl.
Mönster :::
Ottobre nr 3-2009.
Tyg :::
En gardin från 1970-talet, bomull med linnestruktur. Köpt antingen på Tradera eller på någon loppis. Jag har flera gardiner i samma stil, perfekta att sy svala sommarkläder av.
Plus :::
Jag gillar verkligen det här tyget, turkos är bästa sommarfärgen.
Minus :::
Kanske skulle jag ha gjort knytbanden röda. Rött och turkost är ju så fint ihop.
Ännu ett obloggat plagg från den uppsjö av osorterade foton som finns i min dator.
Vad? :::
En omlottklänning storlek 2 år som jag sydde före jul. Jag fick beställningen av en god vän, som skulle ge bort klänningen till en väninna i Malmö.
Mönster :::
Omlottklänning ur Sy till barnen av Elsebeth Gynther.
Tyg :::
Pompeja av Märta-Lena Bjerhagen, för Borås textil. Detta bomullstyg från tidigt 70-tal finns i flera olika färgställningar, här som synes i brun-orange.
Plus :::
Gynthers omlottklänning är genial i sin enkelhet. Förutom att den är snygg, så är den också perfekt att växa i. Omlottskärningen gör att den först kan användas som klänning och sedan som en kortare tunika när barnet växer.
Brunt är inte min favoritfärg, men jag tycker att slutresultatet blev riktigt bra. De ceriserosa kantbanden bryter av fint mot de murrigare färgerna i tyget. Och mönsterpassningen fram blev bra, icke att förakta.
Minus :::
Inget, faktiskt.
Vad? :::
Dags att sy något till mig själv. Varför inte en midsommarklänning?
Tyg :::
Grönt påslakan från 1970-talet, inköpt på loppis (minns inte var). Det vita tyget med gröna tulpaner är från Tampella och heter En enkel, och var tills nyligen en gardinkappa inköpt på Myrorna vid Odenplan.
Mönster :::
Modell E är en av de mest ombloggade klänningarna från den japanska syboken Stylish Dress Book, som i sin tur är en av de populäraste av de omåttligt populära japanska syböckerna (kolla till exempel in den franska bloggen Japan Couture Addicts).
Plus :::
Roligt att sy något i vuxenstorlek för omväxlings skull. Och jag gillar verkligen modellen. Den fina halsringningen och vecken framtill gör att den ser arbetad ut, men den gick ändå snabbt och lätt att sy. Ingen dragkedja, inga knappar, inget krångel.
Minus :::
Att den inte passade.
Japanskor är som bekant något nättare än robusta svenskor som jag. Klänningarna i boken finns i fyra storlekar, 7, 9, 11 och 13, alla beräknade för en person som är 160 cm lång. Jag skulle gissa att storlekarna motsvarar 32, 34, 36 och 38. Jag sydde den i storlek 13 och förlängde den omkring 15 centimeter. Det är en modell med mycket vidd i, så jag hade hoppats att den skulle passa trots att jag normalt drar storlek 40-42. Och ja, klänningen satt bra – så länge jag stod stilla och undvek att lyfta armarna över huvudet ... Så istället för att bli årets midsommarklänning är den numera såld och ska snart på semesterresa till västkusten. Och jag får sy en ny, något större variant, till mig själv. Inte så illa det heller.
Solen skiner och mycket känns mer lockande än att sitta vid symaskinen just nu. Så jag passar och på och lägger upp bilder på plagg jag sytt tidigare men inte bloggat om ännu.
Vad? :::
Först ut är en vändbar solhatt som numera bor hos min brorsdotter. Det är en enkel modell i fyra våder, som antingen kan användas med brättet nedvikt på lite coolt Garbomanér, eller uppvikt på ett matroskäckt vis. Storlek 3 år ungefär.
Tyg :::
Gulvitt påslakan från Ikea, köpt på Stadsmissionen för en billig peng, och ett gulrutigt tyg som jag hittade på en loppis utanför Tierp.
Mönster :::
Gammalt retromönster (Stil om jag inte minns fel) som jag hittat i en låda hemma hos mamma. Mönstret är nog 60-tal, och hatten hör till en fin liten kappa som jag också tänker sy en vacker dag.
Plus :::
Enkel modell som går fort att sy. Går att variera i det oändliga. Och gult är ju en väldigt fin sommarfärg.
Minus :::
Att jag har så oändligt många obloggade bilder liggande.
Vad? :::
En a-linjeklänning till en liten nyfödd tjej. Jag valde länge och väl bland alla mina tyger, och bestämde mig till slut för mjuk babycordmanchester och ett somrigt hallontyg.
Hallonbården mitt fram är kantad med vit snedslå, liksom resten av klänningen. Sprund och knäppning i ryggen.
Tyg :::
Röd smalspårig manchester inköpt på Stof 2000 i Köpenhamn. Hallontyget är från en gardin inköpt på Myrorna.
Mönster :::
A-linjeklänning från Børnetøj 0–3 år av Hanne Meedom, storlek 68 cl.
Plus :::
Fin, enkel modell som är rolig att sy.
Minus :::
Hallonbården mitt fram blev lite stel, eftersom jag pressade fast den med vliesofix. Den kanske mjuknar lite i tvätten?
Oj. Nu var det länge sedan jag skrev något. Jag vill verkligen inte att det här ska bli en av alla dessa bortglömda övergivna bloggar som svävar runt i cyberrymden. Skärpning alltså.
::: Vad?
.JPG)
