Titta, tukaner!

Vad? :::
En av systersönerna ska snart åka på Italiensemester. Som en försenad födelsedagspresent fick han en necessär att ta med på resan.

Mönster :::
Att sy en fyrkantig necessär av den här modellen är inte svårt, men kräver viss tankeverksamhet. Eller en bra tutorial. Det vimlar av sådana på nätet, men problemet är bara att de allra, allra flesta är sydda så att necessärens foder får råa kanter. Fusk, tycker jag.
Men skam den som ger sig. Den som söker skall finna. Trägen vinner. Ja, ni fattar. Här finns faktiskt en pedagogisk beskrivning på en fint fodrad necessär. Inte helt perfekt (se nedan), men den bästa jag hittat hittills.

Tyg :::
Det svarta yttertyget är en stuvbit från Dollys, i lätt vaxad bomull. Fodret är ett tunt tyg, bomull/viskos skulle jag tro, med färgglada tukanfåglar på. Det har jag fått av en av min mammas väninnor, tack Cecilia! Dragkedja från någon loppislåda. V-applikationen i turkos bomullssammet är faststruken med vliesofix och fastsydd med tät röd zigzag.

Bra :::
Applikationer borde jag göra oftare. Vliesofix är ju verkligen hur smart som helst, och jag gillar kontrasten mellan det släta bomullstyget och sammeten. På det stora hela är jag nöjd med necessären. Min systerson var måttligt imponerad, men så blir det ju ibland.

Dåligt :::
Necessären saknar en flärp vid dragkedjan (på motsatt sida från handtaget), alltså är den lite klurig att öppna och stänga. Detta måste jag försöka komma ihåg till nästa gång.

Spegel, spegel …

Vad? :::
Ännu ett obloggat plagg från min digitala hög med osorterade foton. Eller snarare två, sydda vid samma tillfälle och av samma tyg. Men spegelvända, och med olika färg på kantbanden. Och med varsin applikation baktill.

Tyg :::
Det färgglada tyget med otvetydig 70-talskänsla var i sitt tidigare liv en gammal städrock som jag nog hittat i mammas gömmor. Eller har jag fått den av en av mammas väninnor? Hursomhelst, någon hade redan satt saxen i den så det fanns ingen anledning att tveka. Det var bara att klippa vidare. Jag fick klura lite för att få ut de bitar jag behövde, men till slut gick det.
Det bruna tyget är ett lapptäckstyg som jag köpt i en stuvlåda, kanske på Dollys?

Mönster :::
Ur allas vår sybibel ”Sy till barnen” av Elsebeth Gynther. Om jag inte minns fel så var detta de första plagg som jag sydde ur boken. Storlek – tja, 84 kanske?

Bra :::
Det var första gången jag gjorde applikationer med vliesofix, dubbelhäftande mellanlägg, och oj vad enkelt det var. Och resultatet blev riktigt bra.
Brungult är definitivt inte min färgskala, men tack vare kantbanden tycker jag att det ändå blev ganska fint.

Dåligt :::
Många av plaggen in Gynthers bok är lysande basmodeller som går att variera i oändlighet. Men just den här modellen är jag inte så förtjust i. För vid, för kort och ett lite udda plagg som inte känns så användbart. Följdaktligen finns bägge jackorna kvar i min ägo, i väntan på ett bättre öde. Någon spekulant?