Kolla, Koolon är tillbaka!

Och hoppsan, så hade sju månader gått. Utan ett enda blogginlägg. Dags att ändra på det.

Vad? :::
Först ut i raden av obloggade plagg är ett set som jag sydde för snart ett år sedan. En evighet sedan, javisst, men eftersom jag blev ovanligt nöjd med resultatet så vill jag gärna berätta om dessa plagg ändå.
Som synes så består setet av en kortärmad skjorta med matchande byxor. Jag sydde det som tvåårspresent till en mycket god vän som älskar spårvagnar. Det visade sig vara en riktig fullträff, eftersom han dessutom verkligen gillar att klä sig i skjorta. Kläderna har använts flitigt sedan dess, vilket såklart värmer en sömmerskas hjärta.

Tyg :::
Det stiliga, grafiskt mönstrade spårvagnstyget är från japanska Kokka, inköpt på Purl Soho. Byxtyget är av okänt ursprung, sannolikt en blandning av bomull och rayon. Knapparna fanns i min samling. Visst passar de perfekt i både stil och form?



Mönster :::
Både skjortan och byxan är hämtade ur en av mina japanska syböcker. Jag vet tyvärr inte vad den heter, av den enkla anledningen att även titeln är på japanska (till skillnad från många andra japanska syböcker, som till exempel Stylish Dress Book). Om jag minns rätt så sydde jag kläderna i storlek 3 år (95 cl), eftersom jag gissade att japanska barn är något mindre till växten än svenska.
Jag ändrade också lite i mönstren. Skjortans a-linje togs in så att den blev rak i sidorna. Byxorna förseddes med slag och pressveck, eftersom jag tyckte att det passade till tygets retrokänsla. Och bakfickornas ficklock togs bort.

Bra :::
Jag är nöjd med resultatet. Det är så roligt att sy plagg med fina detaljer som krage, fickor och slag. Och mönsterpassningen fram är ju nästan oantastlig!

Dåligt :::
Inget. Utom möjligen att det tog ett år innan jag bloggade om plaggen ...

Mjuka bilar

Vad? :::
En tunika och ett par matchande byxor, tänkta som ettårspresent.

Tyg :::
Jag och beställaren (för övrigt min syster ...) kom överens om att den nyinförskaffade bilvelouren från Jofotex passade perfekt att sy en tunika av. Klara fina färger, men ändå varmt och gosigt inför hösten. Till det ett par matchande byxor i ceris bäckebölja – ett av många fina tyger som jag girigt roffade åt mig ur min snälla gudmors skåp med blivande mattrasor. Tack Kerstin!
Ceris mudd från Jofotex.

Mönster :::
Tunikan är av den populära singoallamodellen ur Ulla Welinders Sy og strik børnetøj 0-3 år, storlek 86–92. Byxorna kommer även de från samma bok och heter "ballonbukser". Även de i 86-92. Stort till en ettåring, javisst, men tunikan är precis i klänningslängd för en ettåring. Och byxorna är knappt trekvartslånga för en tvååring, vilket borde göra att de funkar som hellånga byxor redan nu.
Ibland tänker jag att det roligaste med att sy är att ändra mönstren och anpassa dem efter hur jag (eller beställaren) vill ha det. I det här fallet innebar det att göra ärmarna på tunikan lite vidare och trekvartslånga (istället för korta som i originalmodellen), och kanta dem med mudd nedtill. Dessutom gjorde jag halsringningen lite vidare och kantade även dem med mudd.
Även byxorna är något modifierade. Jag skippade den falska gylfen (onödig detalj) och fickan, och kantade byxsluten med ett limegrönt linnetyg som precis matchar velouren, istället för med ripsband som boken föreskriver. Jag sydde även några parallella stickningar på det gröna tyget, något som ger en lite asiatisk känsla tycker jag (tänk kimono).

Bäst :::
Att resultatet blev riktigt bra. Jag är egentligen lite kluven till att sy rosa kläder till småtjejer (dubbelmoral eftersom jag själv gillar starka rosa kulörer ...), men i kombination med limegrönt är det riktigt fint. Singoallamönstret är ett riktigt bra basmönster som går att variera i det oändliga, och en tunika är ett perfekt plagg att växa i. Jag gillar även de pösiga byxorna, särskilt eftersom de har några lagda veck nedtill (jag är svag för veck ...) istället för resår eller mudd. Det ser definitivt mer arbetat ut.

Sämst :::
Dålig bild igen, börjar bli en följetong. Borde verkligen leta reda på sladden till min digitalkamera, eller köpa en kortläsare.

Rutiga pressveck

Vad? :::
Ett par svala trekvartsbyxor till en ett och ett halvtåring.

Mönster :::
Ottobre 3/2009. Jag ville ha en vidare byxa, och gjorde den därför i storlek 92, men 86 i längd. Pressvecken lade jag till själv, tycker att de passar så fint till just det här tyget.

Tyg :::
Smårutigt tunt bomullstyg, inköpt på Syfestivalen i våras.

Bäst :::
Pressvecken, en liten detalj som ger en fin retrokänsla.

Sämst :::
Midjeresåren blev nog för stor. Igen. Att jag aldrig lär mig? Måste nog börja med gamla hederliga resårkanaler, istället för att som här sy fast resåren.

Bäriga byxor

Vad? :::
Ett par pösiga muddbyxor i storlek 62 cl, till samma lilla tjej som fick hallonklänningen.

Mönster :::
Meedom form 2, om jag minns rätt? I vilket fall, ett enkelt byxmönster utan söm i sidorna.

Tyg :::
En gardin inköpt på Myrorna. Känns som bomull-lin. Mudd från Jofotex.

Plus :::
Snabbsytt och somrigt!

Minus :::
Att jag inte har så mycket kvar av tyget. Jag skulle kunna tänka mig en hel hallonkollektion ...

Ettårspresenter

Vad? :::
Ett par blommiga muddbyxor i bomullsjersey är kanske inte det roligaste man kan få i ettårspresent. Tur att det följde med en rutig hund också.

Mönster :::
Byxmönstret kommer från den danska tidningen Inge-Lise, som på svenska heter Allt om handarbete. Storlek 86 cl, men mönstret är mycket stort i storleken och motsvarar nog egentligen en 92:a.
Den rutiga hunden är sydd efter ett det här mönstret som jag hittade när jag googlade efter en mjukishund. Tanken är att den ska likna min schnauzer Walle. Lite korta ben kanske, men annars ganska likt.

Tyg :::
Byxorna är sydd i ett av mina absoluta favorittyger, ett äkta retrotyg från 1970-talet som jag fyndade för en löjligt billig peng på Röda korsets loppis i närheten av Drottningholm. Rödd mudd från Jofotex.
Vovvens stiliga rutor är en gardin, inköpt på Öland i fjol sommar. Också det ett av mina favorittyger. Ett svartvitt band från gömmorna blir pricken över i.

Plus :::
Tygerna!

Minus :::
Att byxorna blev så stora. Som tur är så är det ju ett övergående problem.
Och att jag varit så lat när det gäller fotograferingen, usla gryniga bilder tagna med mobilkameran gör ju ingen glad.