Jag låter mig utmanas

Tokigt å likt har bjudit in till en höstutmaning – att sy en basgarderob. Jag har länge tänkt börja sy lite mer till mig själv, så det här är ju ett perfekt tillfälle. Särskilt med tanke på att jag snart har en sprillans ny, urtjusig provdocka i mitt syrum (bild lånad härifrån). En mycket uppskattad 40-årspresent från mina föräldrar.

Reglerna ser ut så här:
Man väljer ut 2-3 färger (fler går givetvis också bra) som man sedan syr/stickar/virkar plagg man trivs i, tex 2 över- och 2 underdelar som matchar varandra. Klänningar går givetvis också bra. Valet är fritt. Alla är vi olika och har olika smak så man donar med det man själv gillar.

Min färgskala blir nog rött, rosa och svart. Och jag har redan en och annan idé på vad jag ska göra ...

Japaner, japaner ...

Vad? :::
Den första klänningen ur den japanska syboken Stylish Dress Book har fått sällskap av en skirare kusin.

Mönster :::
Modell E ur Stylish Dress Book, storlek 13.

Tyg :::
Det mönstrade tyget är ett klänningstyg i bomull från 1950-talet, inköpt på Tradera. Jag måste erkänna att jag hade svårt att sätta saxen i det, det har legat i min tyghylla i över ett år utan att jag nänts sy något av det. Men tyg är ju till för att användas. Och nu kan jag ju unna mig något nytt istället ...
Det himmelsblå tyget är ett smalrandigt (blått och vitt) tyg inköpt på Tygverket. Jag är nästan säker på att det stod 100 procent bomull på etiketten, men det stämmer inte. Tyget är tunt och lite stretchigt, jag gissar på bomull och lycra. Fint fall, men ganska genomskinligt. Och lite svårstruket, det verkar bara tåla två prickar på strykjärnet.

Plus :::
Att klänningen sitter så bra! Och det är ju väldigt kul att se hur olika två klänningar kan bli trots att det är exakt samma modell och storlek.
Och ett stort tack till kunden Malin, som snällt ställde upp som modell. Och till Jens, som tog de fina bilderna.

Minus :::
Att jag var lite trött och sydde fast ena fickan på fel ställe först. Suck. Att sprätta är ju aldrig roligt.

Midsommarklänningen som flyttade hemifrån

Vad? :::
Dags att sy något till mig själv. Varför inte en midsommarklänning?

Tyg :::
Grönt påslakan från 1970-talet, inköpt på loppis (minns inte var). Det vita tyget med gröna tulpaner är från Tampella och heter En enkel, och var tills nyligen en gardinkappa inköpt på Myrorna vid Odenplan.

Mönster :::
Modell E är en av de mest ombloggade klänningarna från den japanska syboken Stylish Dress Book, som i sin tur är en av de populäraste av de omåttligt populära japanska syböckerna (kolla till exempel in den franska bloggen Japan Couture Addicts).

Plus :::
Roligt att sy något i vuxenstorlek för omväxlings skull. Och jag gillar verkligen modellen. Den fina halsringningen och vecken framtill gör att den ser arbetad ut, men den gick ändå snabbt och lätt att sy. Ingen dragkedja, inga knappar, inget krångel.

Minus :::
Att den inte passade.
Japanskor är som bekant något nättare än robusta svenskor som jag. Klänningarna i boken finns i fyra storlekar, 7, 9, 11 och 13, alla beräknade för en person som är 160 cm lång. Jag skulle gissa att storlekarna motsvarar 32, 34, 36 och 38. Jag sydde den i storlek 13 och förlängde den omkring 15 centimeter. Det är en modell med mycket vidd i, så jag hade hoppats att den skulle passa trots att jag normalt drar storlek 40-42. Och ja, klänningen satt bra – så länge jag stod stilla och undvek att lyfta armarna över huvudet ... Så istället för att bli årets midsommarklänning är den numera såld och ska snart på semesterresa till västkusten. Och jag får sy en ny, något större variant, till mig själv. Inte så illa det heller.