 |
| Min Moshi! |
Vad? :::
”Kan du sy en Moshi?” frågar L när vi läser Moshiboken.
Klart jag kan, tänker jag, men mumlar något obestämt till svar (annars hade det ju inte blivit någon överraskning).
För er som inte känner till Moshi, så heter figuren egentligen Moshi Moshi Kawaii, och kommer från Japan. Det finns oräkneliga olika Moshis, och Moshiböckerna går ut på att hitta en viss Moshi i ett myller av nästan likadana små figurer. Här finns en bra recension av en Moshibok.
Tyg :::
En fördel med att ha sisådär en nittiotolvtusensjuhundrafjorton olika tyger i sin tyghylla är att det finns mycket att välja mellan. Och att chansen att man har ett nästan helt perfekt regnbågsrandigt Moshityg är ganska stor. Nackdelen är att det kan ta lång tid att hitta det ... Men till sist rev jag fram ett färgglatt viscosetyg ur hyllan, Eureka!
Det vita tyget är lakansväv. Det rosa på öronen är ett småprickigt viscosetyg inköpt i Guatemala. Ögonen är säkerhetsögon, så kallade amigurumiögon, köpta här. Nos och mun är en applikation gjord av en bit svart satinsnedslå. Stoppning från en Ikeakudde (jag har alltid ett lager hemma, lika bra och mycket billigare än stoppvadd på påse). Öronen får stadga av bordsfilt.
 |
| Jag utgick från den här bilden. |
Mönster :::
Eget. Jag letade helt enkelt fram en bild på en regnbågs-Moshi, mätte och klurade lite och skred till verket. Det regnbågsfärgade tyget är ganska tunt, så jag valde att stryka fast det på det vita tyget med vliesofix, och sy en tät zickzack i kanten. Sedan var det bara att sy öron, göra nos- och mun-applikationen, fästa ögonen och sy ihop det hela. Klart!
Bra :::
Mottagaren, min vän L, blev jätteglad. Hon somnade med Moshi i famnen, berättade hennes mamma, och när hon vaknade så höll hon fortfarande om den. Bra betyg!
Dåligt :::
Inget!
.JPG)
