En gympapåse i all enkelhet

Vad ::: 

Min brorsdotter önskade sig en gympapåse i favoritfärgen gult.

Tyg :::

Det gula klövertyget tjänstgjorde på 70-talet som bordsduk. Via en loppis hamnade det i min tyghylla, och en bit av duken har nu återfötts som gympapåse. Det rödvita kanintyget är från Åhléns. Snören från Tygverket, snörstoppar från Mattssons band. Påsen är vändsydd och fodrad, men jag minns faktiskt inte med vilket tyg (vådan av att blogga om saker flera månader efter att de blev färdiga).

Mönster :::

Eget. Jag ville göra en gympapåse som gick att bära som ryggsäck, eftersom det verkade mest praktiskt. Och så ville jag göra den vändsydd, både för att det är finare och gör den slitstarkare. För att klura ut hur man på enklast sätt vändsydde en påse med dragsko upptill så använde jag mig av den här beskrivningen.

Bra :::

Min brorsdotter blev nöjd. Och det är ju huvudsaken. 

Dåligt :::

Det är svårt med mått på något man inte ska använda själv. Jag kollade måtten på färdiga gympapåsar och gjorde den lika stor som den största jag hittade. I efterhand har jag förstått att den gärna kunde ha varit ännu lite större.

Kolla, Koolon är tillbaka!

Och hoppsan, så hade sju månader gått. Utan ett enda blogginlägg. Dags att ändra på det.

Vad? :::
Först ut i raden av obloggade plagg är ett set som jag sydde för snart ett år sedan. En evighet sedan, javisst, men eftersom jag blev ovanligt nöjd med resultatet så vill jag gärna berätta om dessa plagg ändå.
Som synes så består setet av en kortärmad skjorta med matchande byxor. Jag sydde det som tvåårspresent till en mycket god vän som älskar spårvagnar. Det visade sig vara en riktig fullträff, eftersom han dessutom verkligen gillar att klä sig i skjorta. Kläderna har använts flitigt sedan dess, vilket såklart värmer en sömmerskas hjärta.

Tyg :::
Det stiliga, grafiskt mönstrade spårvagnstyget är från japanska Kokka, inköpt på Purl Soho. Byxtyget är av okänt ursprung, sannolikt en blandning av bomull och rayon. Knapparna fanns i min samling. Visst passar de perfekt i både stil och form?



Mönster :::
Både skjortan och byxan är hämtade ur en av mina japanska syböcker. Jag vet tyvärr inte vad den heter, av den enkla anledningen att även titeln är på japanska (till skillnad från många andra japanska syböcker, som till exempel Stylish Dress Book). Om jag minns rätt så sydde jag kläderna i storlek 3 år (95 cl), eftersom jag gissade att japanska barn är något mindre till växten än svenska.
Jag ändrade också lite i mönstren. Skjortans a-linje togs in så att den blev rak i sidorna. Byxorna förseddes med slag och pressveck, eftersom jag tyckte att det passade till tygets retrokänsla. Och bakfickornas ficklock togs bort.

Bra :::
Jag är nöjd med resultatet. Det är så roligt att sy plagg med fina detaljer som krage, fickor och slag. Och mönsterpassningen fram är ju nästan oantastlig!

Dåligt :::
Inget. Utom möjligen att det tog ett år innan jag bloggade om plaggen ...

Landskap till L

Vad? :::
De obloggade bilderna hopar sig igen. Det här är ett set som jag sydde i början av sommaren som present till en kompis dotter som fyllde år. En t-shirt med kuvertringning i landskapsinterlock och en matchande kjol i blå collegetyg.

Tyg :::
När jag besökte Jofotex härom året köpte jag bland annat en bit av deras fina landskapsinterlock. Eftersom jag oftast syr i vävda tyger har detta tyg, liksom många andra trikåtyger, blivit liggande i min allt fullare tyghylla. Kjolen är sydd av mörkblå collegetyg med öglebaksida, inköpt för en billig peng på Syfestivalen härom året. Orangeröd mudd i ringning samt i kjolens midja och nederkant. Till applikationen har jag använt både vliesofix och totally stable.

Mönster :::
T-shirt med kuvertringning ur det senaste (?) numret av Ottobre. Kjol ur något äldre nummer av tidningen, men om jag inte minns fel så har jag ändrat mönstret en hel del.

Bra :::
Kan ett tyg bli somrigare och finare? Jag tycker också att den orangeröda mudden bryter av fint. Och applikationen på kjolen är en kul detalj.

Dåligt :::
Den skarpögda kan se att halsringningen inte är riktigt fin på insidan. Jag och min interlock är inte riktigt överens ibland.

Säg hej till Rutan!

Vad? :::
Jag har aldrig sytt ett lapptäcke och kommer nog aldrig att göra det heller. Åtminstone inte ett sådant där stort, handsytt täcke som berättar en hel släkts historia genom noga utvalda tygbitar. Tålamod är inte min starkaste gren. Men när jag hittade den här klassiska amerikanska lapptäckshunden kändes det mer som ett projekt i min stil. Min brorsdotter fyllde nyligen två, och eftersom hennes familj har hela huset fullt av hundar så kände jag att jag hade hittat rätt hem åt min första lapptäckshund.

Tyg :::
Lite av varje ur min ständigt växande lapplåda. Däribland en sönderklippt städrock i blåturkost, rester av en gardin som även blivit en klänning till samma lilla tjej, och ett fint tyg med vita fiskmåsar på som dessutom fick bli mun (notera gärna att Rutan är glad från ena hållet och lite bekymrad från andra). Fiffiga säkerhetsögon köpte jag här. Rosetten har jag förfärdigat av ett band som nog kommer från min mammas gömmor. Hunden är stoppad med polyestervadd.

Mönster :::
Patchwork Scottie verkar vara en klassisk amerikansk leksak som funnits sedan urminnes tider. Notera dock att Rutan är en schnauzer och inte en skotte – jag förlängde benen med en rad för att hon skulle få samma ståtliga hållning som min Wallraff.


Hej kompis!

Bra :::
Ett kul syprojekt som gick lagom snabbt och blev bra. Det blir nog fler lapptäckshundar vad tiden lider.

Dåligt :::
Inte så mycket. Möjligen att alla rutor inte linjerar exakt på millimetern. Men det är det nog bara jag som ser ...

Utmaning: Om att sy på liv och död

31 quetzales i veckan i 65 veckor, sammanlagt 2015 quetzales (knappt 1700 kronor). Så mycket kostar det att köpa en sprillans ny trampsymaskin av märket Janome i Guatemala. Om man till äventyrs har råd att betala kontant så sjunker priset till 1049 quetzales. Kaffepengar för de allra flesta svenskar, men en stor summa pengar i ett land där nära hälften av alla barn under fem år lider av undernäring och 13,5 procent av befolkningen lever på under 1 dollar per dag.
Guatemala är känt för sitt textila hantverk med rötterna i mayakulturen. Att väva och sy varor för att sälja till turister är en av de främsta inkomstkällorna för många familjer. Jag besöker Guatemala varje år som reseledare för en kvinnoresa i Gränslösa resors regi. Jag upphör aldrig fascineras av kreativiteten och hantverksskickligheten bland de tusen och åter tusen guatemalaner som väver och syr timme efter timme, dag efter dag, året om. Bra att komma ihåg ibland när jag suckar över något som måste sys klart...

Utmaning :::
Vill du vara med och hjälpa en guatemalansk familj att säkra sin försörjning? Gör som jag och låna ut minst 25 dollar till Diego Albaro Huinac Tzun genom organisationen Kiva. Det saknas just nu 625 dollar för att han ska få sitt lån på 775 dollar för att utveckla sin skräddarverksamhet. Jag lånar ut 25 dollar och utmanar er andra att göra det också.

Sprid gärna detta till så många ni kan! Länka hit, eller skriv ett eget inlägg om ni vill vara med.

PS Bilden tog jag på en vitvarubutik i staden Chichicastenango tidigare i år. Visst är symaskinen vacker?

Klart jag vill vinna!

Duktiga bloggkollegan Majtjho lottar ut ett riktigt fint paket som jag mer än gärna skulle vilja vinna. Särskilt de fina retromönstren skulle göra sig så bra i mitt syrum :)
Kolla in Majtjho här.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Very Vera

Vad? :::
Min mesta stamkund är ettåriga Veras mamma som beställt fler Koolonplagg än någon annan. Nyligen beställde hon den här klänningen i singoallamodell, med namnapplikation nedtill på bakstycket. Bokstäverna är i typsnittet VAG Rounded, som skapades för Volkswagen 1979 (både jag och Veras mamma arbetar som tidningsformgivare, så självklart var det viktigt att välja rätt typsnitt!).

Tyg :::
Robottrikå som jag köpt av Lilofant. Bokstäverna är i mjukaste babycord, smalspårig manchester, inköpt på Syfestivalen för några år sedan. Till applikationen använde jag vliesofix och totally stable från Tygverket.

Mönster :::
Singoallamönster ur Welinder, storlek 74-80.

Bra :::
Kul idé med namnet baktill. Och bra att Vera heter just Vera och inte, säg, Cornelia...

Dåligt :::
VAG Rounded är ett fint typsnitt, men det hade nog varit enklare att sy fast applikationen om vi i stället valt ett vanligt sanseriftypsnitt, som till exempel Arial Black som jag använde här och här. Nu blev applikationen inte helt perfekt i rundningarna, hmmpf.