Spegel, spegel …

Vad? :::
Ännu ett obloggat plagg från min digitala hög med osorterade foton. Eller snarare två, sydda vid samma tillfälle och av samma tyg. Men spegelvända, och med olika färg på kantbanden. Och med varsin applikation baktill.

Tyg :::
Det färgglada tyget med otvetydig 70-talskänsla var i sitt tidigare liv en gammal städrock som jag nog hittat i mammas gömmor. Eller har jag fått den av en av mammas väninnor? Hursomhelst, någon hade redan satt saxen i den så det fanns ingen anledning att tveka. Det var bara att klippa vidare. Jag fick klura lite för att få ut de bitar jag behövde, men till slut gick det.
Det bruna tyget är ett lapptäckstyg som jag köpt i en stuvlåda, kanske på Dollys?

Mönster :::
Ur allas vår sybibel ”Sy till barnen” av Elsebeth Gynther. Om jag inte minns fel så var detta de första plagg som jag sydde ur boken. Storlek – tja, 84 kanske?

Bra :::
Det var första gången jag gjorde applikationer med vliesofix, dubbelhäftande mellanlägg, och oj vad enkelt det var. Och resultatet blev riktigt bra.
Brungult är definitivt inte min färgskala, men tack vare kantbanden tycker jag att det ändå blev ganska fint.

Dåligt :::
Många av plaggen in Gynthers bok är lysande basmodeller som går att variera i oändlighet. Men just den här modellen är jag inte så förtjust i. För vid, för kort och ett lite udda plagg som inte känns så användbart. Följdaktligen finns bägge jackorna kvar i min ägo, i väntan på ett bättre öde. Någon spekulant?

Mjuka bilar

Vad? :::
En tunika och ett par matchande byxor, tänkta som ettårspresent.

Tyg :::
Jag och beställaren (för övrigt min syster ...) kom överens om att den nyinförskaffade bilvelouren från Jofotex passade perfekt att sy en tunika av. Klara fina färger, men ändå varmt och gosigt inför hösten. Till det ett par matchande byxor i ceris bäckebölja – ett av många fina tyger som jag girigt roffade åt mig ur min snälla gudmors skåp med blivande mattrasor. Tack Kerstin!
Ceris mudd från Jofotex.

Mönster :::
Tunikan är av den populära singoallamodellen ur Ulla Welinders Sy og strik børnetøj 0-3 år, storlek 86–92. Byxorna kommer även de från samma bok och heter "ballonbukser". Även de i 86-92. Stort till en ettåring, javisst, men tunikan är precis i klänningslängd för en ettåring. Och byxorna är knappt trekvartslånga för en tvååring, vilket borde göra att de funkar som hellånga byxor redan nu.
Ibland tänker jag att det roligaste med att sy är att ändra mönstren och anpassa dem efter hur jag (eller beställaren) vill ha det. I det här fallet innebar det att göra ärmarna på tunikan lite vidare och trekvartslånga (istället för korta som i originalmodellen), och kanta dem med mudd nedtill. Dessutom gjorde jag halsringningen lite vidare och kantade även dem med mudd.
Även byxorna är något modifierade. Jag skippade den falska gylfen (onödig detalj) och fickan, och kantade byxsluten med ett limegrönt linnetyg som precis matchar velouren, istället för med ripsband som boken föreskriver. Jag sydde även några parallella stickningar på det gröna tyget, något som ger en lite asiatisk känsla tycker jag (tänk kimono).

Bäst :::
Att resultatet blev riktigt bra. Jag är egentligen lite kluven till att sy rosa kläder till småtjejer (dubbelmoral eftersom jag själv gillar starka rosa kulörer ...), men i kombination med limegrönt är det riktigt fint. Singoallamönstret är ett riktigt bra basmönster som går att variera i det oändliga, och en tunika är ett perfekt plagg att växa i. Jag gillar även de pösiga byxorna, särskilt eftersom de har några lagda veck nedtill (jag är svag för veck ...) istället för resår eller mudd. Det ser definitivt mer arbetat ut.

Sämst :::
Dålig bild igen, börjar bli en följetong. Borde verkligen leta reda på sladden till min digitalkamera, eller köpa en kortläsare.

Party peacock?

(klänningsbild från makesomething.ca)

Snart är det fest. Och jag har inget att ta på mig.
Om jag hinner tänkte jag sy en riktig festblåsa. Jag har spanat in ett fantastiskt tyg, inte alls i min vanliga (loppis)prisklass. Men är det fest så är det ... Tyget är ett tätvävt, tunt och alldeles, alldeles underbart bomullstyg från brittiska Liberty fabrics.
I min jakt på inspiration hittade jag denna fantastiska skapelse. Lämpligt nog sydd efter ett mönster i Stylish dress book. Som jag ju har i min ägo.
Vad väntar jag på?

Käraste körsbär

Tillbaka från semestern. Hela fyra veckor utan symaskin, ofattbart. Ännu har jag inte hunnit börja sy något av sommarens alla textila loppisfynd (som jag lovat blogga om, sorry), men snart ska det ske. Här kommer istället en obloggad favorit, en väska som jag faktiskt sydde till mig själv i början av sommaren.

Vad? :::
En vändbar axelväska sydd av en bordsduk från 1970-talet och ett rödvitrandigt bomullstyg (kanske finskt?). Inuti (eller för den delen utanpå) finns en ficka med dragkedja.

Tyg :::
Härligt gräsgrön bomullsduk med kitchigt klatchiga körsbär på. Köpt på en loppis någonstans någongång. Har numera även en blå körsbärsduk i min ägo, köpt på Tradera av en säljare i Finland. Tanken var att den också skulle bli en väska, men just nu använder jag den faktiskt som duk i mitt syrum.
Det röd-vit-randiga tyget är ett fynd från Röda korsets loppis vid Drottningholm. Mycket snyggt det också.
Dragkedjan kommer från mina gömmor. Metalldragkedjor må vara mindre praktiska än dito i plast, men snygga är de.

Mönster :::
Very Purple Person är en japansk syblogg som jag följer. Precis som så många sybloggande systrar (och en och annan bror) så delar hon generöst med sig av sina mönster genom att lägga upp pedagogiska tutorials på sin blogg. Här finns mönstret till denna både stiliga och praktiska väska.

Bäst :::
Ett suveränt mönster, enkelt, lättsytt och lite lagom klurigt. Och jag bara älskar körsbärstyget!

Sämst :::
Att jag borde ha satt en rejäl tryckknapp där nu namnlappen sitter. Alternativet är såklart två tryckknappar på var sida om lappen. Om det nu någonsin blir av ...

Fjäril i grönt

Vad? :::
En ärmlös omlottklänning i storlek 80. Egentligen sydd som en del av en beställning till två tvillingtjejer, men när jag hade sytt klart klänningarna insåg jag att de nog var en storlek för stora. Ingen skada skedd, istället sydde jag två a-linjeklänningar till tvillingarna, och behöll fjärilsklänningarna själv. Den andra, i a-linjemodell med knäppning på axlarna och ceris kantband, är nu såld (ska försöka fixa fram en bild, tog ingen innan den såldes). Denna är till salu.

Tyg :::
Ett av flera fina tygprover som min mamma fått av en väninna, vars man var resande i tyger. Bomull, sent 1960- eller tidigt 1970-tal skulle jag tro.
Vita kantband, och i midjan ett slags brodyr som jag fått av min kära mor. Tjusig 60-talsknapp i vit plast, också från mammas gömmor.

Mönster :::
Ett omarbetat Ottobremönster, minns inte från vilket nummer.

Bäst :::
Tyget är så fint, som en tavla! Och definitivt ett av alla dessa tyger som blir ännu finare när man syr något av det. På tyghyllan såg det lite gyttrigt ut, mönstret framträder bättre nu.

Sämst :::
Modellen är inte helt lyckad. Jag har inte provat den på någon ännu, men jag misstänker att den inte går tillräckligt mycket omlott fram. Vad gör man då? Syr en liten underklänning i vitt, kanske?

Dubbelt upp

Jag har semester, och njuter av livet på landet – utan symaskin!
Även om jag inte syr något, så kommer jag att göra några inlägg om alla fina tyger jag fyndar på loppis. I väntan på det får ni hålla tillgodo med två väskor som jag hittade bland alla obloggade bilder.

Vad? :::
Två kassar, i samma tyg men i helt olika modell. Båda är presenter som numera finns hemma hos två av mina väninnor.

Tyg :::
Ett tätvävt bomullstyg från Borås Textils fantastiska kollektion Linje hemma. 1960-tal? Just nu minns jag inte vad tyget heter, eller vem som designat det. Men det är inte någon av de mest kända designers som gjort tyger för Linje hemma (Saini Salonen, Inez Svensson, Sven Fristedt ...). Men fint ändå! Väskorna är som synes i en roströd nyans. Jag har även samma tyg i en ljust grågrön färg.

Mönster :::
Den stora kassen är sydd efter ett mönster som jag hittat på en amerikansk syblogg. Tyvärr försvann alla mina bokmärken när min dator kraschade i vintras, annars hade jag länkat till mönstret. Det är nämligen en riktigt bra modell – lagom stor, perfekt längd på handtagen och riktigt fin också. Jag har använt mönstret flera gånger. Jag gillar särskilt passpoalerna (även om de just på den här kassen inte blev så bra, se nedan). Kassen är fodrad, vilket gör den rejäl och stark nog att kånka hem tunga lass i från mataffären.
Den lilla väskan är en enkel tygkasse, sydd efter eget huvud.

Bäst :::
Tyget! Kvaliteten är fantastisk, så fina, tätvävda bomullstyger kostar en förmögenhet idag.

Sämst :::
Att jag fuskade ihop egna passpoalband av snedslå och nylonsnöre. Inte så smart, nylonsnöret böjde och ålade sig lite som det ville, och skulle såklart smälta om man fick för sig att stryka kassen. Nästa gång blir det antingen färdigköpta passpoaler, eller hemgjorda av bomullssnöre.

Rutiga pressveck

Vad? :::
Ett par svala trekvartsbyxor till en ett och ett halvtåring.

Mönster :::
Ottobre 3/2009. Jag ville ha en vidare byxa, och gjorde den därför i storlek 92, men 86 i längd. Pressvecken lade jag till själv, tycker att de passar så fint till just det här tyget.

Tyg :::
Smårutigt tunt bomullstyg, inköpt på Syfestivalen i våras.

Bäst :::
Pressvecken, en liten detalj som ger en fin retrokänsla.

Sämst :::
Midjeresåren blev nog för stor. Igen. Att jag aldrig lär mig? Måste nog börja med gamla hederliga resårkanaler, istället för att som här sy fast resåren.