Midsommarklänningen som flyttade hemifrån

Vad? :::
Dags att sy något till mig själv. Varför inte en midsommarklänning?

Tyg :::
Grönt påslakan från 1970-talet, inköpt på loppis (minns inte var). Det vita tyget med gröna tulpaner är från Tampella och heter En enkel, och var tills nyligen en gardinkappa inköpt på Myrorna vid Odenplan.

Mönster :::
Modell E är en av de mest ombloggade klänningarna från den japanska syboken Stylish Dress Book, som i sin tur är en av de populäraste av de omåttligt populära japanska syböckerna (kolla till exempel in den franska bloggen Japan Couture Addicts).

Plus :::
Roligt att sy något i vuxenstorlek för omväxlings skull. Och jag gillar verkligen modellen. Den fina halsringningen och vecken framtill gör att den ser arbetad ut, men den gick ändå snabbt och lätt att sy. Ingen dragkedja, inga knappar, inget krångel.

Minus :::
Att den inte passade.
Japanskor är som bekant något nättare än robusta svenskor som jag. Klänningarna i boken finns i fyra storlekar, 7, 9, 11 och 13, alla beräknade för en person som är 160 cm lång. Jag skulle gissa att storlekarna motsvarar 32, 34, 36 och 38. Jag sydde den i storlek 13 och förlängde den omkring 15 centimeter. Det är en modell med mycket vidd i, så jag hade hoppats att den skulle passa trots att jag normalt drar storlek 40-42. Och ja, klänningen satt bra – så länge jag stod stilla och undvek att lyfta armarna över huvudet ... Så istället för att bli årets midsommarklänning är den numera såld och ska snart på semesterresa till västkusten. Och jag får sy en ny, något större variant, till mig själv. Inte så illa det heller.