Redo för strandliv

Lyckan kan vara en ny badrock!

Vad? :::

En god vän beställde en badrock till sin dotter. "Med både dragkedja och skärp", löd instruktionerna. Och självklart gärna färgglad.

Tyg :::

Den enes lump är den andres tygskatt. Denna fina, blommiga 70-talsfrotté fick jag som emballage när jag köpte något ömtåligt på en sommarauktion för några år sedan. Bara skräp, tyckte auktionshjälpredan. Jättefin, tyckte jag, och har sedan dess vårdat den ömt (läs: glömt bort den) i min tyghylla. Frottén räckte inte riktigt ända fram, så jag kompletterade med en varmgul stretchfrotté som jag köpte i gruppen Tygsamlarna på Facebook. Dragkedja med ring från Bibbis.

Mönster :::

Jag har en hel byrålåda full med gamla mönster, de flesta från det glada 70-talet. Det här badrocksmönstret hade jag dessutom i dubbel uppsättning. Och tur var väl det, eftersom det jag först hittade var i storlek 140/150. Jag grävde vidare och fiskade till sist upp samma mönster i storlek 91/98. Perfekt! 

Jag utgick från modell A med huva, och lade sedan till skärp och fickor från modell B. Jag bytte även ut knapparna mot dragkedja, och gjorde badrocken mellanlång.
Huvan fick en kant i den blommiga frottén. Och ärmarna har väl tilltagna uppvik så att badrocken kan användas länge.

Bra :::

Det här var ett roligt plagg att sy, och med flera fina detaljer. Jag är särskilt förtjust i skärphällorna, som dels är i form av en kanal mitt på ryggen, dels i hällor högst upp på fickorna. Mycket bättre än vanliga smala hällor som skärpet ideligen halkar ur. 
Mottagaren var mycket nöjd, och ville inte ta av sig badrocken när hon väl fått den på sig. Precis som det ska vara med andra ord!

Dåligt :::

Stretchfrotté är inte helt lättsytt. Särskilt lurigt var det att sy fast detaljer som fickor med en smal stickning, utan att kunna ta till det vanliga knepet att pressa ordentligt med strykjärnet först. Frottén struntade helt i att lägga sig i prydliga veck, hur noga jag än pressade...